...har Millis haft med och och värk i kroppen inget trevligt precis....men nu är det slut med både feber och kräkningar, tack och lov!!!

(Ser du att jag har lånat "kräkgubben" av dig Pia)

...helt enkelt bara vill motionera fingrarna kan man titta in här och testa hur snabb man är på tangentbordet.

Glädjen är stor hos Millis med familj. Igår eftermiddag kom nämligen herrn i huset hem igen efter att har varit inlagd på lasarettet i tretton dagar.

Det började med att han fick ont i bröstet på söndagsmorgonen efter vårstädningen och han fick åka ambulans till sjukhuset. Efter undersökning och diverse provtagningar blev han inlagd på hjärtintensiven.  Det bestämdes att han skulle åka de 14 milen till stora länssjukhuset för kranskärlsröntgen på onsdagen.....men, men på tisdagskvällen fick han akutopereras för att hans blindtarm höll på att brista. Sen var det dags för återhämtning efter operationen och så var det valborgsmässohelg och resan blev uppskjuten tills i förrgår. Under väntetiden har det talats om ev. operation av läckande hjärtklaff, insättning av ny, kraftigare pacemaker, sprängningar mm.mm.  I förrgår blev kranskärlsröntgen äntligen av och då konstaterades det att det inte behövdes någon sprängning och att det troligtvis räcker med medicinering av hjärtklaffen. Djup suck av lättnad!!!

Igår morse fick han reda på att man även avvaktar med en ny pacemaker och han blev utskriven med en hel hög av mediciner.

Hemkomsten firades med fika på altanen och god mat senare på kvällen.

Snacka om vilken glädje och tacksamhet vi känner. Det är underbart att ha fått hem gubben igen.

Idag  var jag och hundarna ute på en riktigt tidig promenad. Det var lite soldis och ganska kyligt i luften, men det kändes redan då att det skulle bli en underbar dag. Jag hade kameran med mig och tog lite bilder. De här är tagna från cykelbanan straxt utanför vårt hus. Snacka om kontraster! Det är underbart att bo så nära skogen.

Här är radhusområdet där vi bor och när jag tog det andra kortet stod jag på precis samma ställe, jag bara vände mig om och då ser det ut så här:

Den här grodan fick jag i somras. Det är en systerdotter till min man, som har målat den. Visst är den härlig!

Hur jag än försöker, så lyckas jag inte med att få in text mellan bilderna.

Hjälp mottages tacksamt!

Idag har det varit städdag här i radhusområdet. Det har vi varje vår och höst. Här har det sopats, ansats, bytts tak på lekstugan, grävts om i rabatterna  och annat som hör till. Efter städningen var det korvgrillning  och fika. Det är ganska trevligt faktiskt och sen så blir det ju finare i närområdet.

en 42-årig tant tjej, vars tidigare erfarenheter av pc-/tvspel är så gott som obefintligt, om man nu inte räknar med patiens förstås, helt plötsligt blir spelberoende när hon får en ny mobiltelefon i födelsedagspresent? Säg det den som kan! Det har blivit så illa att jag smygspelar quadrapop, ett slags 

4-i-rad, fast på mobilen. Telefonen hänger med på promenaderna, på toaletten, när jag lagar mat etc, men den slinker snabbt ner i fickan när mannen eller sonen kommer i närheten...vill ju inte erkänna hur illa det är ställt, allra helst inte eftersom jag högt och tydligt har deklarerat så många gånger att en telefon ska va till för att ringas på, inte lekas och fotas med. Det där med fotograferingen är ju en annan sak jag har fastnat för, hrmm, man hittar ju så mycket man bara MÅSTE fota, när man är ute och går;) Visst är den fin min nya leksak?...och en sak till, det går faktiskt att ringa på den också!!!