helga

2 juni 2007 10:10

Hej Millis!! Det var mäktiga bilder!!

Monica

2 juni 2007 10:25

Visst är det nåt spännande mytiskt med en riktigt stor fin rotvälta... man kan nästan se en liten grå luva titta fram nånstans eller höra hur nån rumpnisse sniffar i luften...

Fru Fundersam

2 juni 2007 15:18

Mäktigt, var ordet, sa Bull. Trolskt och storslaget.

Millis

2 juni 2007 19:10

Visst ser det spännande och trolskt ut!

Trolltygsängeln

2 juni 2007 22:46

Nämen.. där bor ju min onkel Trollstubbe *ler*
Kul att du kunde ta så fina bilder av hans lya.
Både han och jag håller fullständigt med dej vad gäller naturens läkande krafter. När jag är ute i naturen tar jag så mycket jag kan på läv och annan växtlighet.

Nattinatti

Clara

2 juni 2007 23:30

Hoppas att du känner dig bättre för varje dag....du gör rätt i att vara ute i naturen, den är så kravlös...bara finns där och låter oss vara den vi är!!! Häftiga bilder...hade jag varit ett litet skogstroll hade jag nog bott där under! Kram

Gerda-Thyra

3 juni 2007 09:42

Häftigt...undrar om inte det där är porten in till den trolska sagoskogen..?

Filifjonkan

7 juni 2007 15:57

Ja du skogen den läker till o med Filifjonkan har varit nu iden extra mycket suttit på en av mina favoritstenar och funderat och lyssnat på suset på knaket och kvittret och kottar som fallit ner....det är så vackert just nu i skogen så det gör ont.Men sådana rotvältor gör mig ledsen för jag är säker på att trädet gråter..det har blivit upprivet omilt av en frustande vind som slitit sönder dess rötter och sakta men säker tar död på trädet. Sorgligt. Men man kan hitta vackra stenar i en rotvälta men passa sig så den inte slår tillbaka igen .

Millis

7 juni 2007 17:02

Vad skönt att ni också känner att naturen har läkande krafter.
Filifjonkan: Visst lider man med de stackars träden. Det är lika sorgligt varje gång det har varit storm och man ser alla dessa avblåsta och omkullvälta träd.