Här är några fler mössor, som jag gjorde förra vintern. De här är stickade.

Januarimössan från Hobbybodens "luealong".

Stickad i oblekt garn och röda pärlor.

Den här mössan trivs jag i!

Februarimössan.

Söt, men aldrig använd...inte min stil helt enkelt.

Basker och liten scarf, som jag stickade till mamma.

Från sidan.

...och nää, jag längtar inte efter vintern...njuter för fullt av hösten

nu.

Däremot så planerar jag vad jag ska sticka och virka till vintern och julen.

Idag tänker jag sitta lääänge vid datorn...måste se till att fingrarna får ordentligt med motion och det får de ju bäst på tangentbordet;)

Jag tycker inte om att ha nåt på huvudet, varken mössa, hatt eller pannband. Om det blir riktigt kallt så jag är tvungen att dra på mig en mössa när jag ska ut med hundarna får det gärna va nån, som är lite udda och ovanlig;)

Den här virkade jag förra vintern och den trivs jag faktiskt med. Jag tror jag ska virka några till i olika färger, bara för att de är så roliga och enkla att göra.

...som man har tänkt sig.

När jag började blogga var det mycket för att jag ville ha nånstans där jag kunde va mig själv utan att alla visste om att jag var sjuk och bedömde mig efter detta. Jag behövde hitta den Millis jag är utan panikångestens vassa klor, som begränsar mitt liv så.

Det har varit otroligt befriande och jag har fått många underbara bloggvänner under resans gång.

Nu har jag ju lagt korten på bordet och det känns bra faktiskt. Jag är den jag är och jag har kommit fram till att jag inte behöver skämmas för det.

Jag tackar än en gång för alla snälla, goa och upplyftande kommentarer, som ni ger. De värmer så gott och de peppar mig att fortsätta kämpa med träningen, som är sk*tjobbig stundtals.

Massor med kramar till er allihop!

...som en ny vår för Millis.

Den härliga bilden har jag lånat av Eva. Tack vännen!

Efter många års (läs 8) väntan har jag äntligen fått kognitiv beteendeterapi (KBT).

Jag har ju varit sjuk länge nu och under den tiden utvecklat en hel mängd av fobier, eftersom jag har undvikit situationer, som har gett mig ångest.

Under de här åren har jag provat på en hel mängd alternativa behandlingsmetoder med varierande resultat. Periodvis har jag mått riktigt bra och känt att jag har varit "på gång", men så har jag pressat mig för hårt och ramlat ner igen.

Jag hoppas innerligt att det är annorlunda den här gången. Tre gånger har min terapeut varit hemma hos mig nu och jag känner mig mer och mer peppad för varje gång. Jag håller framförallt på att lära mig att vara nöjd med mig själv och det jag presterar...inte helt lätt, men det går bättre och bättre.

Den här terapin innebär en hel del träning. Jag utökar min "säkerhetszon" mer och mer och jag tränar mig på att våga möta ångesten utan att fly.

Förr mediterade jag mycket och det har jag bestämt mig för att börja med igen.

Att jag har bestämt mig för att satsa mer på mig själv och mitt tillfrisknande gör att jag inte kommer att ha så mycket tid att sitta vid datorn.  Om det dröjer lite längre mellan gångerna jag är inne och hälsar på er mina vänner, så vet ni varför...men en liten stund vid datorn kommer det säkert att bli varje dag;)

Ha det så gott alla snälla, goa och kram på er!

Jag lovade BLomst att jag skulle beskriva vad kålpudding är för nåt.

Ingredienser:Beräknat för 4 portioner3/4 st kålhuvud2 msk sirap 1/2 msk ättika, 12%  salt och peppar Färs:2 st gula lökar , finhackade 1 dl ris, kokt 1 st ägg2 dl mjölk500 g blandfärs 1 msk sirap salt och peppar 
 

Sätt ugnen på 200 grader. Hacka kålen i grova bitar. Bryn kålen, lite i taget, till dess att den mjuknat och fått en gyllenbrun färg. Smaksätt med sirap, ättika, salt och peppar.

Blanda ihop löken, riset, ägget, mjölken och färsen till en smet. Smaksätt med salt, peppar och sirap.

Lägg hälften av kålen i botten på en ugnsfast form. Lägg färsen i ett lager ovanpå och avsluta med att lägga resten av kålen överst. Låt kålpuddingen bakas i ugnen i ca 50-60 minuter. Kontrollera med en kniv att färsen är fast.

Servera med lingon som tillbehör.

Bilden och receptet har jag lånat på SVT. Det är Tina Nordströms recept.

Själv följer jag sällan recept när jag lagar mat, så jag kan inte riktigt beskriva hur jag gör min kålpudding...blir lite olika variationer varje gång, men huvudingredienserna är desamma;)

 Vi brukar alltid äta kålpuddingen med kokt potatis och brun sås...och så lingon och gurka förstås. Mums!!!

Den här fina skyddsängeln delar Ruth med sig av. Tack snälla!

Den här underbara Tiffany-ängeln fick jag hem i måndags.

 Nu hänger den i vardagsrumsfönstret och är sååå vacker när solen

skiner på den...får ta ett kort och lägga in här nästa gång det är soligt.

Jag har köpt den av Louise.

Bilderna här under har jag lånat på hennes hemsida...

 ...gå gärna in där och titta, så får ni se mer av allt fint hon gör.

Jag har blivit utmanad av Vita, Skogsfrun ,Eva och Jenn.

(*) Bloggaren skriver 8 fakta/vanor om sig själv.

(*) Den som blir utmanad skriver ett eget blogginlägg om sina 8 fakta/vanor.

(*) I slutet av inlägget skriver du 8 personer.

• Jag har lätt för att skratta.
• Jag är vänsterhänt.
• Jag samlar på änglar.
• Jag tycker om att baka och laga mat.
• Jag är bra på att lyssna.
• Jag har lätt för att skjuta upp saker.
• Jag älskar broccoli.
• Jag lyssnar gärna på Enya och ERA.

Jag tror att de flesta av mina bloggvänner redan har fått utamingen, så om det är nån/några, som inte har det, berätta gärna åtta saker om er själva.