...snälla, goa och uppmuntrande kommentarer jag fick på gårdagens inlägg!

Hoppas att ni allihop får en härlig dag!

Kramis

Ja, det finns säkert många fler benämningar på sjukdomen, som så många, fortfarande idag , inte tror finns.

Jag blev så upprörd när jag hörde nyheterna i morse, om att sjukskrivning kanske inte är det rätta, om man är utbränd. Visst förstår jag att det har blivit ett "modeord", mer eller mindre och att en hel del av dem, som kallar sig utbrända, istället är överansträngda. Det är jättebra, om man kan sätta stopp i det stadiet och vara hemma i några veckor och vila upp sig och samla nya krafter. Men, tyvärr är det ju så, att många av oss ignorerar varningssignalerna vi får och vi fortsätter köra på tills alla reservkrafter är totalt slut. Menar de verkligen att jobb är det bästa för att återhämta sig när man är så slutkörd att man knappt orkar leva??? Jag fattar ingenting!

Jag är en av dem, som har bränt ut sig gång på gång på gång. Första gången var -91, endast 27 år gammal, men då var det ingen, som pratade om utbrändhet. Efter ett halvår med konstant värk och trötthet fick jag även problem med panikångest. Vägen tillbaka var lång och svår, men det gick bra, tack vare underbart stöd från familj och vänner.

 Eftersom jag även var arbetslös, så bollades jag fram och tillbaka mellan olika instanser och ingen ville ta ansvar för mig. Envis har jag alltid varit och jag ville verkligen tillbaka till arbetslivet, så jag skaffade själv en plats, där jag fick arbetspröva. Jag var på terapin på ett äldreboende i 11/2 år och där trivdes jag jättebra. Eftersom jag gärna ville utbilda mig till arbetsterapeut ringde jag till arbetsterapin på lasarettet och frågade om jag fick arbetspröva där. Jag var välkommen, men bara om jag kunde va där på heltid. Redan efter en vecka kände jag att det blev för långa dagar för mig, men som vanligt bet jag ihop och trodde att jag skulle klara av det. Det höll i 4 veckor, sen blev det hel sjukskrivning igen i över ett år.

Återigen fick jag tjata mig till rehabilitering! Jag ville börja på Kom-Vux och förbättra mina gymnasiebetyg, så att jag kunde söka vidare till högskolan sen.

Första terminen gick jag halvtid och läste matte och engelska. Jag trivdes jättebra, men jag hade jobbigt med bussresorna , eftersom jag ofta fick panikattacker då. Att köra själv var det inte tal om. Det hade jag inte klarat sen flera år på grund av panikångesten.

Andra terminen ökade jag på till 75% och det gick bra det också och jag började även att köra bil igen. Vilken lycka!!!

Sen skulle jag gå heltid i skolan och jag kände att jag inte orkade, men som vanligt bet jag ihop och fortsatte. Jag fick problem med pollenallergi, matallergier, astma, luftrörskatarrer och fick ta en massa allergitabletter och penicillin. Allt detta är ju tröttande i sig, men jag fick även sömnproblem. Jag låg vaken nätterna igenom och oroade mig för att jag inte skulle orka med allt jag hade att göra. Men jag kämpade på ända tills

den dagen, när jag satt i bilen på en parkering utanför Kvantum och inte hade en aning om hur jag skulle ta mig hem. Jag kunde överhuvudtaget inte räkna ut hur jag skulle bära mig åt för att kunna starta bilen. Snacka om att va tom i bollen! Till slut lyckades jag i alla fall trycka in snabbnumret hem på mobilen och min man kunde komma och hämta mig.

Efter det kunde jag knappt inte ta mig ur sängen själv på fyra veckor!!! Jag var tvungen att få hjälp med att gå på toaletten och jag orkade inte duscha, så min man fick tvätta mig med tvättlapp. Jag orkade knappt andas  och jag hade fruktansvärd dödsångest. Vad jag kände mig liten och hjälplös.

Det här var 1999 och jag kämpar fortfarande med att komma tillbaka till livet igen. Som jag har skrivit några gånger förut, så tar orken fort slut fortfarande. Det jag inte har skrivit om är hur panikångesten, som faktiskt är  en vanlig följd av utbrändhet, styr hela mitt liv. Jag klarar inte av att åka bil, så jag är bunden till närområdet. Som tur är har vi skogen alldeles in på knutarna och jag har mina underbara hundar, som gör att jag tar mig ut varje dag. Sen är det ju också viktigt att man har familj och vänner, som  är stöttande och det har jag också, tack och lov. Jag har även mitt goda humör...är oftast glad och optimistisk. Min fasta övertygelse är att jag kommer att bli frisk igen, utan den övertygelsen är det ju bara att ge upp och det vägrar jag att göra.

Det här blev ett JÄTTELÅNGT inlägg, som ni märker. Det var inte alls tänkt att vara mitt livs berättelse, men när jag väl kom igång att skriva kunde jag inte sluta.

Nu sparar jag inlägget innan jag ångrar mig...får se om jag raderar det senare.

Var det nån, som trodde att jag kunde låta spegeln slippa en omgång med penseln? Nää, tänkte väl det;)

Så här ser den ut nu och så här såg den ut innan.

Jag är nöjd i alla fall...återstår att höra vad gubben och sonen säger när de väl märker att den är målad;)

Jag har fått en utmaning skickad till mig utav Cina. Jag ska skriva om ämnet "Ditt roligaste vinterminne"och sedan hitta på ett nytt ämne och skicka det vidare till 5 st bloggare.

• Fundera ut ett ämne som du vill att någon ska skriva om (eller fotografera) och skriv ner det
• Välj ut ca 5 bloggare som du tror skulle vilja skriva om ämnet och tala om att dom är utmanade.
• Längst ned i inlägget klistrar du in listan över tidigare ämnen

Du som blir utmanad får skriva så långt eller kort du vill om ämnet, du kan fotografera bara eller både skriva eller fotografera. Du får välja 5 nya bloggare men fler eller färre går också bra. Har du blivit utmanad flera gånger får du välja det ämne du tycker är roligast om du inte vill vara med två gånger.

"Då gjorde jag bort mig"

”Ett sommarminne”

"Så ser en skön dag ut i mitt liv!"

"Det bästa som hänt mig"

"Ditt roligaste vinterminne"

Visst har jag en massa roliga vinterminnen...tänker på när jag var liten och hur vi åkte pulka, spark, skidor och skridskor...hur kul det var att göra upp en eld och grilla ute i snön. Alla de här aktiviteterna har en gemensam nämnare, nämligen hur gott och mysigt jag tyckte att det var att får varm choklad och ostsmörgåsar när jag kom hem. Så vidare roligt kanske det inte var, men jag känner mig varm och glad inombords när jag tänker tillbaka på det, så jag väljer det , som mitt roligaste vinterminne ändå.

Jag väljer att inte skicka vidare till nån annan.

...det jag fick hem från Panduro idag.

Bilden blev visst lite suddig, men jag hoppas att det går att se de fina Tildaburkarna i alla fall. Jag lånar Panduros bild och lägger in den också;)

Tjugor kronor för alla tre, det kallar jag för billigt!

Tre så kallade designark blev det också.

Två kronor styck!

Lite ljusdekorationer...rosor förstås!

Fina knappar!

Några förpackningar med ornament, som jag har tänkt använda till mammas gamla kornisch (stavning?)

Vackert presentpapper...kan även hända att det kommer att användas till decoupage;)

En bild till på presentpapperet!

Pärlor och "hängen". Jag behöver ju verkligen fler pärlor, eller hur?

Rosor, tänkta att användas, som dekoration på mina änglar.

En burk med vadå? Jo, änglahår!

Väskhandtag till väskorna, som jag har tänkt sy i vinter.

 Ett par paketer servetter...alltid bra att ha;)

Lägg sen till lite Tildafärger, presentsnören, dekorationsband och organzaband, så tror jag att det var det hela;)

Idag har datorn fått vila lääänge, så nu är den riktigt pigg och på alerten;)

Det har åskat riktigt rejält här idag, som på så många andra ställen i vårt avlånga land, men jag tycker att det är lika kvavt ändå...konstigt.

Idag har jag  fått hem ett stort paket från Panduro *glad, som ett barn på julafton*. När de har rea kan man verkligen kalla det för rea! Jag har brett ut alla mina "pryttlar" över matbordet i rummet och har suttit och fantiserat om vad jag ska göra med dem. Bilder kommer senare, om nu nån är intresserad av att se vad jag har köpt;)

Jag är alltid så ivrig med att sätta igång, när jag har kommit på att jag ska måla nåt, så jag glömmer ofta att ta "före"-bilder. Här är i alla fall två, som jag har kommit  ihåg att fota...lite roligare med före- efterbilder, tycker jag;)

Den här terakottaurnan/vasen hade fått en del fläckar, som inte gick bort.

Ett lager med antikvit färg och inga fläckar syns. Nu står den i hallen tillsammans med "Dalaängeln".  Jag törs inte skriva vad vi kallar de här blommorna för i den delen av småland, som jag kommer ifrån. Är det nån, som vet deras rätta namn?

Den lila vasen från 80-talet....

...tycker i alla fall jag, blev mycket finare, som antikvit;)

Hoppas att ni får en härlig dag!

...för strykhögen längre. Man måste väl inse att det är dags att ta itu med den när man knappt inte har nåt att ta på sig;) Sen är städning nästa punkt på programmet...har inte dammsugit sen i fredags och det är lääänge när man har två hundar och för tillfället även en katt och de fäller mycket alla tre. Om det finns nån ork kvar i eftermiddag tänkte jag fortsätta med mina målningsprojekt. Jag är lika hopplös, som vanligt...har svårt för att avsluta det jag håller på med innan jag börjar med nåt annat *suck*.

Här är en bild på de underbara rosorna, som jag fick av min mamma igår.

Hoppas att ni får en fin dag allihop!

Kram på er!