Kanadagässen växer och blir mer och mer lika sina föräldrar. Min gubbe har ju fotat dem några gånger på hundpromenaderna.

Här ser man att sjön börjar bli igenvuxen. Den är alltid vackrast på vårarna.

Jag har blivit utmanad av Gilla och ska ange 3 favoritsaker.

Den första var självklar. Det är min "skrållandocka", som heter Anette.

Hon är det sista jag fick av min älskade pappa. Han hade bett mamma att hon skulle köpa en sån docka till mig i julklapp. Det var julen -69 och han hann aldrig ge mig paketet själv, eftersom han dog den 19:e december.

Nu blev det lite sorgligt det här, men jag ville förklara varför hon är så betydelsefull för mig.

Den andra favoritsaken är också en minnessak, nämligen mina morföräldrars ekbuffé...undrar förresten om man kan kalla en möbel för sak, hmmm. Jag vet inte hur många gånger jag har haft funderingar på att måla den antikvit, så att den ska passa in bättre med resten av våra möbler, men jag kan bara inte, så den får förbli mörk.

Den tredje favoriten är min mobiltelefon, eftersom jag känner mig tryggare om jag har med mig den när jag är ute.

Utmaningen går vidare till Pia och Hundbiten, om ni vill förståss.

Idag har jag fått hem mina hjärtan, som jag har beställt av Fröken Sidenskär.

Visst är de fina!

 Det piggar ju alltid upp en, när man får nåt fint i brevlådan!

Jag har mått skapligt bra i flera dagar nu och då har jag förstås fortsatt att ta det lugnt och njutit av att jag har varit piggare...näädå, naturligtvis har jag fixat och donat lite här och där och överallt, så idag mår jag, som man kan förvänta sig...bara att ta det lugnt ett tag igen och hoppas att jag har blivit lite klokare nästa gång;)

Det är ju många av er, som är likadana, som mig, har jag förstått. Varför kan man inte lära sig att hushålla med sina krafter???  Varför måste man va i farten hela tiden när man är lite piggare? Det är väl för att det är så roligt att vara aktiv, antar jag.

 Jag har fått båda burkarna av mamma. Den blommiga har jag haft i många år.

 Det står Gevalia Rosteri på insidan av locket.

 Den gröna burken fick jag för lite sedan med en massa gamla halsband i...

massor med sötvattenspärlor att göra nya smycken av. Mamma tyckte att jag skulle slänga den gamla, fula burken sen, men det tyckte inte jag.

Det syns inte mycket av mönstret längre, men den var säkert jättevacker när den var ny.

Det står Pastill Gefle på locket.

Undrar om det har varit pastiller i den och kaffe i den andra? Vad tror ni?

De här rosorna fick jag av min gubbe på bröllopsdagen.

Jättehärlig färg, tycker jag...en blandning mellan cerise och vinröd. De är inte så "knalliga" i färgen i verkligheten, som på datorn.

Fäbodliv -  Året runt med familjen Smedberg...en underbar och ovanlig bok om en härlig och ovanlig familj.

Det är alltså en bok om en familj, som lever fäbodliv nånstans mellan Malung och Mora i Dalarna.  Det som är så bra, tycker jag, är att fäbodlivet inte på nåt sätt romantiseras, man får verkligen följa dem i vardagen.

Här kommer några av alla fina bilder i boken.

  Det är klart att lite partisk är jag ju förstås, eftersom jag känner familjen.

Torbjörn (mannen i familjen)  är nämligen systerson till min man.

Idag är det 17 år sedan gubben och jag gifte oss. Bröllopsdagen firas hemma med god mat och dryck.

Så här såg vi ut då, fast inte fullt så vita och slätstrukna i ansiktena förstås;)

Jag ville absolut ha en syrenlila klänning och det fanns inte att få tag på. Däremot hittade jag ett tyg, som jag tyckte om, så det var bara att plocka fram symaskinen;)